De Tre Musketã¶rerna Frã¥n Fagersjã¶

Jag r en mycket ensam man
Som frlorat allt man frlora kan
Och nu sitter jag p marken och frblder
Jag har mist min kvinna och min sjl,
Och min framtid slog jag sjlv ihjl
Och igr frsvann dom som en gng var mina brder
Jag har ljugit mot bttre vetande
Jag har tummat p min tro
Nu r jag dmd till ett evigt letande
Efter nn som kan tro p mitt ord
S fr mig blir det aldrig nn ro
Jag tnker p att ren gtt fort
Sen jag och mina vnner slog oss ihop
Fr att gemensamt sto emot det yttre trycket
Och vi var en fr alla och alla fr en,
Och vi vxte ihop om gemenskapen
Och vr solidaritet stod ocks pall fr alla rycken
S vra kvinnor fick stpas i samma form
Tills dom inte kunde avvika
Tills dom samstmmigt erknde gruppens form
Om at lyckan r att va lika
Tills bakom vra murar ingen kunde kika
Vi fjrma oss snart ifrn vrkligheten
Ja, vi uppgick helt i frtrffligheten
Tills vi kunde tala bara med varandra
Men utan intryck utifrn
Med en vxlande knsla av at folk r spn
Har man ingen chans att hjlpa ngra andra
Men i det lngsta gdde vi myten
Om at vi aldrig kunde skiljas
Och om att samhrigheten tryter
S r det utslag av dlig vilja
Men i sin missnjdhet gr man grna andra illa
S nr de frste av oss ville sl sej fri
Ska skapa sej ett meningsfullt liv
Blev vi andra, i knslan av oskerhet, desperata
S vi enades snabbt mot vr utbrytare
Och frklarade att hon inte var i stnd att se
Att talet om andra vrlden tar slut p gatan
Men nr vi nd frlorade greppet
Och pltsligt stod dr srade
Gled vr hycklarmoral bort frn skeppet
Och dolksttarna blev allt hrdare
Och inget nederlag har nnsin varit svrare
Vra konstgjorda band klipptes av p en natt
Och vi skrek hgt av ngest fr natten var svart
Vi hade aldrig trodd att det fans nnting drute
Nu bleknade talet om samhrighet
Till att bli en frvxling med lojalitet
Och sjlsliga inavel slpades ut i ljuset
Vra invanda rutiner
Sg ut precis som dom som en gng frt oss i hop
Och vra intvnda strider
Var alla en del av en hrklyvnadskvot
Tills vi sjlva till slut blev vrt eget strsta hot